Att byta hela värmesystemet i det av direktel uppvärmda gamla huset har inte förefalligt vettigt, eftersom sen, när min tid är ute, kommer de nya ägarna med all sannolikhet att riva de gamla byggnaderna för att fylla tomten med ett i deras tycke fullt funktionsdugligt hus.

För att lätta mitt samvete har jag ända från början använt eko-el. Under många vintrar beundrade jag ekoelens skapelser, de synnerligen vackert skimrande meterlånga istapparna utanför fönstren till köket och duchrummet (se ex. Picalogens sida 50), tills de i min fantasi förvandlades till en isgrimas som stod ut från takskägget likt, av den allvarliga värmeförlusten blottlagda, huggtänder.

Förbättring av isoleringen på strategiska platser längst innertaket har i det närmast utrotat istapparna, och för första gången i mitt liv har jag hoppat till framkanten av den teknologiska utvecklingen. På vardagsrumsväggen spinner, sen två veckor tillbaka, en värmepump som avsevärt minskat elförbrukningen.

Gulsparvarna är dagliga gäster på den traditionella havrekärven, fastän andra fåglar, som är vana vid modernare delikatesser, inte ens spottar åt det hållet.

SIDAN 97