”Det är ju bra, att du fick arten och till och med könet korrekt identifierade”, svarade Pekkas och Marjaanas pojke Heikki från Jyväskylä på mitt meddelande, där jag efterlyste kön och ålder på den rödstjärt som jag fotograferat på gården. Svaret kom på tio minuter, som nerplockat från apotekshyllan.

”Fågeln på bilden är enligt min mening ung, alltså inne på sitt första levnadsår. Av området kring ansiktet att döma, pågår fortfarande den postjuvenila ruggningen, dvs utseendet kommer att fortsätta förändras en del under de närmaste veckorna: halsen och kinderna mörknar, pannan bleknar. När ungarna har lämnat boet byter de kroppsfjädrar, men ving- och stjärtpartierna förändras inte mer.”

”De gamla fåglarna är redan helt utruggade och färdiga att starta söderut. Fastän den gamla hannen fortfarande inte fått sin praktdräkt, har halsen och kinderna mörknat. En gammal hannes handtäckare har grå bräm, inte brunaktig som på bilden.”

Visst har fältornitologin gått kraftigt framåt, jämfört med hur det var i min ungdom på 1960-talet. Det grundläggande har ändå inte ändrats, att när våren kommer har alla rödstjärthannar sin praktdräkt, undergumpen och buken rostbruna, halsen och kinderna kolsvarta, och pannan rent vit. Vårdräkten kommer fram, när den nyruggade fjäderdräkten blivit ”lagom” sliten.

SIDAN 92