Picalogens dagbok sidan 87  - April 2008

Foto: Timo Helle


Min mor levde till 59 år och min far till 92, varför min egen förväntade livslängd blir medelvärdet, 75 år.

Jag nämnde detta i talet som jag gav vid minneshögtiden, det att far under flera år hade roat sig med funderingen som var grunden för mitt resonemang, att varje år ytterligare som lades till hans liv gav oss barn ett halvår till i förväntad livslängd, och eftersom vi är fem blev det sammanlagt 2,5 år. Det är en bra verkningsgrad.

Räkneövningen krävde emellertid en rättelse. Enkelt utryckt är den förväntade livslängden ett genomsnitt av faderns och morfaderns, alltså inte moderns, livslängd eftersom hennes livslängd är mindre beroende av ärftliga faktorer. Morfar, K. J. Huttunen från Kiuruvesi (Lärkvattnet), levde tills han var 70, och min egen livslängd ökade, tack vare min bror Pekkas uträkning, till 81 år.

Dessutom kan man säga att morfar dog i förtid, dödsorsaken var lunginflammation. Tidigare lunginflammationer hade han botat genom att proppa sig full med sprit, och det fanns till hands även nu. Orsaken till att behandlingen misslyckas visade sig senare, när drängen erkände att han druckit av spriten och ersatt den med vatten.

Skidor och stavar hade stått oanvända i en snödriva sen jul och varit sittplats åt den bistert blängande grönfinken. Under Valborg behövdes skidgrejorna i Lokka. Det är en by om vilken man säger att den ligger i centrum av ingenstans. Fel, den ligger i centrum av alltihop.

SIDAN 88