Godis, sa haren om rönnbären.

Harens begär efter rönnbär har avhandlats i många sammanhang under åren. Under goda bärår har jag skyddat den nedre delen av gårdsrönnen med trastnätet från jordgubbslandet för att glädja sidensvansarna och tallbitarna som kommer vid årsskiftet. Tallbiten äter bara kärnan från rönnbären och med den uppsvällda tungan pressar den ut fruktkött och skal genom sidan av näbben. I skymningen kommer haren och nappar åt sig resterna som tallbiten har släppt ner.

Ibland packas snön som samlats under träden mot rönnens stam så att rönnbären kommer inom räckhåll för haren, och ännu vanligare är att haren når upp till rönnbären från snövallarna som plogats upp vid gatan eller på gårdarna.

Förra hösten var gårdsrönnen helt tom på bär. Men ingen fara: i frysen under älgköttet hittade jag rönnbärsskörden från en annan höst, till harens förtjusning och för mina egna fotograferingsbestyr.

SIDAN 86