Uppdelningen av köttet följer sina egna lagar, men huvudet tillhör skytten. Det skänkte jag till Tipsu, gråhunden som var med på jakten, efter det att jag skurit bort tungan och mulen. Jag hade nämligen just uppdatera minnet och läst Samuli Paulaharjus ”Gamla Sompio”, varför jag visste att bästa maten var älgmule och lakelever.

Kokboken kände inte till älgmule, därför ringde jag Meri-Matti från Kosku i Savukoski.

• Skär bort överläppen under näsborrarna. Underläppen äter man inte, i motsats till renen alltså. Försök skålla bort håren med hett vatten.
• Och om jag skulle pröva med rakapparaten?
• Vi brukar inte, käre bror, ha med oss rakapparat eller annan rakutrustning i älgskogen, när vi övernattar vid stockelden eller i renvaktarkojan. Om vi gör upp eld börjar vi inte koka mule. Det finns annat att pyssla med.
• Det var ett skämt, jag undrade bara hur jag skulle lyckas med skållningen.
• Nå, det lättaste är kanske om du har mulen frusen och skär bort det
• yttersta hudlagret med en vass kniv. Sen in i ugnen 3-4 timmar, smaksätt med salt, det blir bra.
• Jag tror att de råden räcker.
• Och vet du hur listan fortsätter?
• Nej, Paulaharju nämner bara dom två.
• Så här går den: på morgonen vällingen och Emma till kvällningen. Så brukade Heikkiläs Heikki från Martti säga, Emma var frun hans.
• Stort tack för råden, och god fortsättning på hösten.
• Tack detsamma, Auf Wiedersehen

Vem skulle jag nu bjuda på fredagssupé?

SIDAN 82