Vid fikat och lunchen på jobbet diskuteras slow food, långsam mat, den senaste mattrenden. Maten ska lagas länge och njutas långsamt. Slow food är en protest mot snabbmat och annan brådska. Men varför lämna en god tanke halvvägs, när den erfordrade tiden för måltiden kan förlängas genom att man skaffar råvarorna själv. Som kompisar kan man även be dem, som man sen ska laga och äta maten tillsammans med, att också vara med och skaffa fram maten.

Gäddveckorna i maj erbjuder förträffliga möjligheter. Att lägga tre nät från kanoten i Marjalampi, en nutida utvidgning av Kemijoki, och dra upp dem igen tar två timmar, resan hemifrån inberäknad. En normal fångst, 6-10 gäddor, tar ett par timmar för en person att rensa och packa i fryspåsar. Tillsammans betyder det i genomsnitt en halvtimme extra slow food per tvåkilosgädda.

Det som saktar ner maten mest är fotograferingen. En del av fiskrenset slänger jag på komposten och stiger följande morgon upp vid femtiden för att fotografera inifrån gårdsförrådet. Där i dunklet förflyter ett par timmar under upprepade mornar. Kråkorna och skatorna äter vad de förmår och tar resten med när de ger sig av. Hundratvåcentimetersgäddan (cirka 7 kg) orkar de inte bära, den måste jag till sist hiva i soptunnan tillsammans med ett moln av flugor.

Det som slutligen tillagas är Homburgisk gädda, till vilken man hittar receptet i gamla kokböcker eller på nätet. Ytterligare en sak bara innan gäddan kan ställas in i ugnen under ett täcke av grädde och ost: varenda ben måste plockas bort med pincett, och det finns gott om dem. Annars kommer det inget annat än harklanden från de oerfarna vid semesterns middagssamtal.

SIDAN 77