Julfrämmandet åkte, de korta dagrarnas skator och de långa mörka kvällarna var kvar. Men det kom ett trivsamt småprat från vedspisen i köket, och om jag hittade nåt i huset skulle jag fylla glaset och, i brist på bättre, klinga i metallstången på spiselkransen och skåla för att förnuftet äntligen skulle segra.

Sir Nicholas Sterns klimatrapport blir inte en bestseller slukad av alla. Ändå kan den lämna djupare spår i världshistorien än någonsin Bibeln eller Marx’ Kapital och dessutom med mindre blodsutgjutelse. Bokens 700 sidor är fulla av diagram och prognoser. De som kan tolka dem, inser att klimatförändringens konsekvenser är jämförbara med de, som det förra århundradets världskrig och börskrasch, hade på ekonomin och samhällsfunktionerna. Jämförelsen väcker den ekonomiska och politiska eliten effektivare än biologernas varningar om klimatförändringens utarmning av den biologiska mångfalden. Även eliten har barn och barnbarn.

När näringslivets hållning hittills varit den, att hejdandet av klimatförändringen bromsar den nuvarande ekonomiska tillväxten alltför mycket, är Sterns budskap alldeles det motsatta. Ekonomisk effektivitet är att omedelbart sätta in radikala åtgärder.

Världsbankens tidigare chefsekonom litar man på även utanför hemlandet England. Frågan om att hejda klimatförändringen ökar oundvikligt i de politiska partiernas program i hela västvärlden, och så småningom även på andra håll. Statssekreterare Raimo Sailas har fått en uppenbarelse och säger att inte heller i Finland ska några ekonomiska prognoser göras utan att hänsyn tas till den osäkerhet som föranleds av ändringar i klimatet.

Jag hittade nåt, en skvätt rom som var kvar efter tillredningen av julens sachertårta. Nåväl, spiselkransen, en skål för Sir Nicholas och den nya upplysningstiden.

SIDAN 72