Satt på kvällen vid köksfönstret och slipade på hänglavsartikeln. När klockan blev halv elva bestämde jag, att nu får det räcka och gick ut på bron. Häggen och rönnen doftade, smörbollarna blommade och skrattmåsarna glittrade i kvällssolen när de jagade insekter över Niemenlänkangas skola. Hörde ett smattrande och upptäckte samtidigt knipan som landat på skorstenen till gårdshuset. Snabbt kikade den ner i det svarta skorstensröret innan den åter tog till vingarna.

Det var en 1-årig hona, en "hakki"* som Yrjö Kokko har beskrivit i många av sina böcker. En hakki lägger inga egna ägg, men smiter gärna till boet för att ruva när den rätta honan ger sig ut på andra ärenden. Man vet inte säkert om den är honans fjolårsunge, bara att medverkan från "assistenter", mors och fars små hjälpredor, i bobyggande och matning av ungar är ganska allmänt i fågelvärlden, hos oss exempelvis hos lavskrikan och ladusvalan.

Men vad letade den efter här, det är ju nästan en kilometer till Kemijoki? Kläckningen av knipans ungar gör slut på ruvandets nöje, men ruvningsfebern kvarstår. I hopp om ett nytt bo med ägg letar de säkert först holkar längst älvstränder och sjökanter, men när inte det ger resultat utvidgar de sitt sökande allt längre från vattnet. Alla mörka öppningar kan löna sig att granska, och det är inte heller alldeles ovanligt att knipan häckar just i skorstenar. Det förutsätter naturligtvis, att en skorstenspipa som inte är i bruk har byggts in i murstocken. I annat fall skulle en alltför ivrigt bosökare, till sist störta ner i bastuhärden och få ett tragiskt slut innanför kaminens järngaller.

*lokalt namn på ung knipa

SIDAN 54