På kvällen for jag med min namne* för att lägga ut näten i Marjalampi. På grund av översvämningsrisk från de nordliga källflödena måste man hålla vattennivån nere i närheten av stan genom att släppa vattnet förbi Valjakoskis kraftdamm. Därför fick vi släpa kanoten flera hundra meter genom gyttjan innan vi kom ut på tjärnens klara vatten. När vi återvände var det så pass sent att skratt- och dvärgmåsarnas oväsen redan börjat avta, men taltrasten hade kommit igång.

"Stoppa pipan, stoppa pipan, fick du gäddor, små små, små små". "Det var ingen trast från våra trakter" sa min namne. "Hos oss ger den råd till midsommarens öringmetare: där, där, kasta nu, kasta nu, flytta dig, flytta dig". Den här säger inte till att kasta.

Det var en gäddtrast. På morgonen hade vi 21 gäddor på fyra nät. I ett avseende hade trasten ändå tagit fel: det var inga smågäddor, den största vägde tre kilo.

*min namne, Timo Yrjänheikki, kommer från Saija i Salla. Trastens öringsång hade han hört från sin far, som i ungdomen bodde i Marttis by i Savukoski.

SIDAN 53