Ur skrivbordets pappershav höjer sig en trave ofullbordade manuskript som innebär fortsatt arbete under kvällen, och även veckoslutet. Fotograferingssysslorna är på väg att urarta, utan den blekaste tanke på april månads dagboksbild. "Begär inte att det ska gå som du vill här i världen. Nej, önska att allting ska ske precis som det sker" är rådet från Epiktetos.

På lördagsmorgonen vaknade jag av ett förfärligt skvattrande från skatorna. Kråkorna skrek också för full hals. Det måste vara något ruskigare än katten. Jag var genast ute på gården, halvklädd, fast stövlarna hann jag åtminstone hoppa i. Knäppte tre bilder på fri hand, kortaste exponeringstid 1/60, innan slagugglan tog till vingarna och seglade iväg över Väinämöinenvägen med ett skränande följe efter sig. Min senaste observation, för tio år sedan, gjorde jag från bilfönstret i Kittilä mellan Tepasto och Pulju.

"Uppför dig som på en fin middag. En anrättning bjuds omkring och kommer fram till dig: räck ut handen och lägg för dig på ett väluppfostrat sätt" men "sträck dig inte glupskt efter den utan vänta tills det blir din tur" instruerar Epiktetos. När jag knäppte bilden gjorde jag just så, och därför bjuder Epiktetos mig till gudarnas bord.

Ännu bättre hade varit att avböja. Jag skulle ha sagt, nej tack Strix uralensis, jag fotograferar bara det som är ordinärt och alldagligt. Det hade imponerat på den stränge läromästaren, och garanterat mig plats att då även regera tillsammans med gudarna. Men så långt räckte inte min själsstyrka.

Epiktetos (cirka 55-138 e.Kr.) var romersk filosof och stoiker, översatt till finska av ex. P. Saarikoski (1971, Otava) och till svenska av N. Runeberg (1919) och A. Håkansson (2000, Bakhåll, "Handbok i livets konst").

SIDAN 52