Upp människa, res dig, våren ger dig styrka, ut och ränn på skidorna.

Skate-banan mot Mellavaara fylls av sparkande och stakande män med röda ansikten. Något flyr de från, annat jagar de efter, med elhalsband runt strupen. Jag skidar i lugn och ro och stannar då och då i spåret för att röka en pipa. Mjöksyran i uppförsluten har även jag känt av, fast det var många år sedan, och har ingen orsak att flina åt dessa nutida ångestskidlöpare. Gubbar i medelåldern, konstigare än så är det inte, mödosamt knogar de genom årtionden av hopsamlad gråsten, med energisk skidåkning, energiskt arbete och familjeliv, energiskt främjande av folkhälsan.

Idag åker vi i rymligare spår över Kemi älv mot Kursinkijärvi. De mötande är äldre kvinnor, man går ur spår från bägge håll och hälsar. Men var är männen? Hemma på soffan eller har de redan hunnit till Tavivaara*? Skaren gnistrar, talgoxen sjunger traditionellt sitt titityy på gården när vi återvänder.

*I Tavivaara ligger Rovaniemis nutida begravningsplats.

SIDAN 51