Jag slog gården till midsommar, men det blev bara två krakstörar med hö till haren, jämfört med sex stycken ett genomsnittsår. Straxt därefter läste jag i Lapin Kansa (lokaltidningen) att Forskningscentralen för jordbruk hade meddelat att höskörden i Lappland var en tredjedel av det normala. En månad senare berättade man på radionyheterna att Lapplands jordgubbsskörd hade slagit nästan totalt fel. Det var ingen överraskning, så var det också på Ertsu.

Nu när det är vinter kilar skogssorkarna på stigarna längst väggen, och så fort jag tystnat för min tupplur efter arbete och kvällsmat hörs raspandet av tårna från fler än en sork på köksgolvet. Så sant, enligt sorkforskarna Heikki Henttonen och Asko Kaikusalo håller sorkstammen i södra Finland och västra Lappland på att närma sig en topp.

Jag har fotograferat två duvor som dagligen besöker gården. Vad annat, av tamduvan finns det säkert fler bilder än av någon annan europeisk fågel. Bara på Markusplatsen i Venedig låter hundratusentals turister sig avbildas med flaxande duvor, av vilka det finns 100 000 i staden, på huvudet, axlarna eller händerna. Ordparet Venice pigeon ger 153 000 träffar i Googles.

Och det som jag tänker på kvällarna, är det också alldeles allmängiltigt? Jag läser i picalogins programförklaring från fyra år tillbaka, att världens gång "ska picalogin inte angripa eller oroa, tvärtom, livet är fullt av frihet och glada överraskningar". Alldeles så har det inte alltid blivit. Men ingenting har jag tänkt ut i mitt eget huvud, på samma sätt tänker andra fast de tiger och genast lyckas rensa bort det ur sina tankar som en ond dröm.

SIDAN 50