De stansade rader av hål (radskador), som den större hackspetten gör i björkstammen på våren, är väl kända från facklitteraturen om skogens djur. "Den förklaring, som ofta nämns i litteraturen, är den att hackspetten särskilt på våren njuter av saven som finns under barken. Detta förefaller trolig, men är inte vidare fastställt."

Så skrev Uunio Saalas i sitt verk Finlands skogsinsekter och andra för skogen skadliga och nyttiga djur från 1949. Nuförtiden tycks saken självklar, men om man följer Uunio Saalas strikta linje borde man kanske fråga, har någon i själva verket sett hackspetten göra det. Jag har det inte, men så mycket vet jag, att hackspettens näbb gör just sådana hål.

Jag har handgripligen undersökt hundratals. Det var under en hackspettsinvasion på Hailuotos fågelstation hösten 1969. Varenda hackspett som jag lossade från fågelnäten och ringmärkte lyckades hacka flera hål på fingrarna eller ovansidan av handen. När jag hade slickat bort blodet från hålen, kunde jag se att spetsen på hackspettens näbb var betydligt högre än den var bred.

Eräties hackspett avsåg säkert savhålen för eget bruk, men ekorren fick också smak på dem. När den väl upptäckt dem, besökte den björken upprepade gånger. Men sen kom bakvintern, med frost under flera nätter, inget droppade och inget rann. Bilden av ekorren som slickade sav förblev otagen, liksom den av hackspetten.

SIDAN 41