Bilen är fortfarande kopplad till eluttaget om natten, men när mars närmar sig mitten börjar skatgängen göra sina räder trots morgonfrosten. Skränande och skrålande flockar dinglar i grantopparna och stiger då och då upp över Erätie mot den bländande blå himlen.

När jag plötsligt vaknar upp och frågar mig själv "vad var det jag just tänkte", råkade jag ge ett svar som det kanske hade varit bättre att tiga om. Jag tänkte nämligen på vad jag skulle ha skrivit om jag hade varit ordningspolis i Rovaniemi och tvungen att avge rapport om Eräties skator, inte då ur skatornas synvinkel utan bedömt utifrån människosamhällets regler. De nyare ordningsreglerna känner jag inte så väl till, så jag konstaterar att det blir lättare att göra rapporten, som en judisk rabbin, utifrån de tio budorden.

Ingen har blivit dräpt, inte ens skadad. Då och då hörs ett tjut när någon drar den andra i stjärten, men i så fall är det fråga om någon godbit som ingen ännu hävdat äganderätten till. Fadern och modern äras och åtlyds villkorslöst. Någon nästas bomaterial eller annat eget finns ännu inte att begära. Gällande äktenskapsbrott är jag inte riktigt säker. Det enda som ger ett stort minus är brott mot helgandet av sabbatsdagen och det att de inte verkar ha någon gud alls.

Mina tankar kan verka knasiga, men bakom dem ligger något som säkert funnits på olika håll i den diskussion som pågått om moralens ursprung. Ända sedan antiken har de skarpa gränserna mellan gudarnas, människans och djurens samhällen då och då suddats ut. Den av Jesus givna regeln "allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" uppträder nästan ordagrant på samma sätt i alla stora religioner, vilket ärkebiskop emeritus John Vikström fastslår i sin senaste bok. Enligt vår framstående zoolog Jussi Viitala är denna så kallade gyllene regel känd även bland schimpanserna.

Detta är alltså första avsnittet i kolumnen "Vartåt generna bär oss" i aprilnumret av Suomen Luonto ("Finlands natur").

Vikström, J. 2003. Ihmisyys ja usko ("Mänsklighet och tro"). - Karisto, Hämeenlinna. 254 s. Viitala, J. 2003. Inhimillinen eläin, eläimellinen ihminen ("Mänskligt djur, djurisk människa"). - Atena. 303 s.

SIDAN 39