Dan före dan, -31 grader. Titorna var i farten i ljuset av gårdslampan redan vid åttatiden på morgonen, det vill säga ett par timmar innan årets kortaste dag ljusnade. De mest förslagna flockades för att värma sig på lampkupan.

Det blev min kostnadsmässigt värdefullaste bild. Utrustningen på Ounas-Foto i Rovaniemi var ur funktion, så titan tog en omväg på 450 km över Uleåborg. För mig började högra benet och baken ännu en gång domna 30 kilometer före framkomst, i båda riktningarna, och jag visste ju sen tidigare att fenomenet på något underligt vis uppkommer oavsett resans längd. Avsaknaden av gaspedalsfot påminde mig om vad även andra påpekat, eller klagat på för Simonen, verkstadschef på Konella. Simonens svar: på en Lada är det här inget fel, det är bara en egenskap.

Jultomten kom med Jukka Parkkinens biografi över Yrjö Kokko. I sin bok om Lappland är Kokko en fullblodsromantiker, men i sina brev rättfram och sarkastiskt i försvaret av sina egna livsval. Hos människan är gränsdragningen mellan fel och egenskap knepigare att dra än hos Ladan. Det kan hända att tjurskalligheten och sinnet för affärer, som den närmaste omgivningen betraktade som fel, i stort sett var egenskaper utan vilka vi inte skulle ha haft Laulujoutsen (Sångsvanen) eller andra odödliga böcker. Men visst fick Kokko betala ett högt pris. Biografin hedrar både Kokko och sin författare.

SIDAN 36