 |
|
Timo Helle: Picalogens dagbok sidan 34 - November 2003 |
 |
|
Häromkvällen samlade Pekka Pouta, meteorologen, en hoper moln från Nordatlanten i näven och slängde dem mot Norges kust. Molnen slog som en blöt trasa ner över fjällsluttningen, utom ett som fortsatte över Kölen, hoppade ut från krönet av backen och seglade som Matti Nykänen vidare, och vidare, över Torne älv och landade som yrsnö över Rovaniemi. Marken är vit igen, för andra gången denna höst. På Erätie håller man älgdiet. När skatorna plötsligt ger sig av för att undersöka hundskålen på Väinämöisentie kommer talgoxarna, blåmesarna och talltitorna fladdrande från trädet intill för att kalasa på älghuden. Jag sitter i köket och äter älgsoppa. Som älgjägare är jag vise varg, en av vargens många ställföreträdare. Ilpo Kojola har nämligen avslöjat, att för att hålla den finska älgstammen i nivå med födoresurserna krävs fyratusen vargar, inte bara 150, som det nu finns. Till helgen måste jag ut och jaga igen, älgspåren syns åter bland Kivalos granar. Jag har ett svindlande men mödofullt vikariat. |
 |