Det är svårt med profetior, utom på Erätie (Vildmarksvägen), där de slutsatser jag dragit på den 1060 m2 stora tomten har varit allmängiltiga åtminstone för södra Lappland (se februari 2005, s 49).

Nu kommer ytterligare två förutsägelser.

Inte en enda morkulla, fastän jag har suttit på bron och rökt min pipa varenda kväll, och oftast även i gryningen. Tidigare år hördes eller syntes de säkert, ibland till och med tre åt gången. Således: åtminstone de nordliga morkullorna har kollapsat, trolig orsak stränga vintrar i Frankrike, morkullans övervintringsområde.

En ny art på Erätie, manlav, Bryoria fuscescens, två friska nästan decimeterlånga och ytterligare välmående livskraftiga tussar på de nedre grenarna av tallen vid gårdshusets gavel. År 1988 rapporterades att hänglaven försvunnit från Rovaniemi med omnejd, anledningen var svaveldioxid (Haverinen, A. 1990. Skogsforskningsinstitutets meddelanden 347).

När jag 2003 och 2004, från gavelfönstet till gårdshusets vind, ivrigt fotograferade bergfinkar och talltitor på samma grenar, upptäckte mina ögon ingen hänglav, men säkert hade den redan börjat komma. Av det drar jag slutsatsen, att på grund av förbättrad luftkvalitet kommer laven tillbaka, med några års fördröjning,
och förökar sig även i de nordliga skogarna, där det redan finns tecken på det.

Picalogin hålls levande, ”Picalogens årsbok” går åtminstone att få tag på (info@puntsi.fi). ”Det är en bok man kan tänka sig köpa som julklapp åt sina släktingar” (Pentiil Linkola 2009), till vilket jag kan tillägga, att den är just sådan, oavsett om det är jul eller inte.

Lavfull/fridfull sommar.