Solen går inte längre ner i Korvatunturi hörde jag idag (26/5) på senilradions meddelande om solens upp- och nedgång före 7-nyheterna.

Tankarna for iväg. När jag kastade en blick genom arbetsrumsfönstret mot Kemijoki, som rann utanför, var jag redan i Kemijärvi, sedan ovanför Pelkosenniemi, men istället för att fortsätta längst Kemijoki mot källan i Korvatunturi, steg jag upp längst Luiru mot Lokka, en mer bekant utsikt.

I mitten av april, tiden för järnsnö, tittade jag i kikaren tillsammans med Mika Kavakka ut över Korvatunturi från Uurtopakat (Uurto-oivi på kartan), dvs västerifrån. Vi hade varit och letat efter järvdödade renar längst stängslen i Jauru och Talkkunapää, då bergens vassa öron stack upp i sydost. Redan under decembers skymningsljus hade jag tänkt ut hur jag skulle fotografera renhjorden som drevs till Naltio över Vieriaapa så att Korvatunturi skulle synas i bakgrunden.

Tankarnas flykt f ördärvar Pikalogens gårdsfotografering. Haren vid Enskas (gårdhusets) trappa knäppte jag i förbifarten under gårdsarbetet. Fortsättningen får tiden utvisa.

SIDAN 113