Längst vägen finns träd,
skarpa kurvor,
hinder och andra svårigheter.

Det var Voitto Kavakkas deltagande ord när jag hade smällt in i en tall med skotern då vi skulle driva in renarna i gärdan på morgonen. Talesättet passade in på skoterhaveriet men härrör egentligen från den tid, då Sompio körde bakom renen, och när det också måste ha inneburit risk för livet.

Ingen större skada. Stötfångaren trasig, huven ur sitt läge och strålkastarna riktade mot himmelen, men snabbt åkte de andra i kapp så att det inte skulle uppstå någon öppning i ledet. Vid nästa uppehåll fick skoterfronten första hjälpen av Värriös unga män, och genast gavs rådet, att så fort du kommer tillbaka till lägret måste du ringa till Kemppainen i Sodankylä: ”Det här är Timo Helle från Naltio, goddag, jag ringer er för första gången, men knappast den sista. Fronten på skotern är förstörd. När skulle ni ha tid att laga den?”

Av jultomten syntes inte ett spår, trots att Korvatunturi syns tydligt från Naltios vidder. Men det finns ju tomtenissar. De kom många kvällar även till vårt läger: när tobaken var slut, när en sup inte skulle ha suttit i vägen. Tomtenissarna är lätta att känna igen på den röda färgen, och naturligtvis, sina frostbitna näsor.

SIDAN 108