Köttet från matrenen, som hämtas hem från skiljningen till arbetslaget i stugan, får hänga på kylning ett tag på gården utanför Lamminharjus renvaktarstuga.

De orädda lavskrikorna kommer för att fylla krävan med renfeta (fettet) och flyger iväg för att gömma sitt byte inför svårare tider. Lappmesarna och talltitorna är ännu modigare. Lite längre bort flaxar två nötskrikor, vilket är mer anmärkningsvärt, eftersom de inte är några vildmarksfåglar; till närmsta by, Lokka, är det 40 kilometer.

När det bara är Kauko Paadar, chefskocken, kvar i stugan dyker även korp, kungsörn och havsörn upp på gården.

Eräties (Vildmarksvägens) skator har kommit ännu en etapp på sin färd:

”Lämpöä harakoille – picalogin vuosikirja” (”Elda för skatorna – picalogens årsbok”) är utgiven (kartonnage, 151 s., 135 bilder, pris 25 € + expeditionsavgift). Se http://puntsi.fi/

SIDAN 107