I den stora övernattningshagen vid skiljningsplatsen i Mukkajoki har renarna slagit sig till ro för natten. De tjärdoftande rotstockseldarna, som flammar på olika håll i hagen, håller björnarna på avstånd.

Denna väl beprövade björnskrämma överger man inte, trots att man uppfört en renvaktarstuga på skiljningsplatsen (huvudstugan är ytterligare några kilometer ner längst Pihtijoki), som i sig påminner björnarna om mänsklig närvaro.

Renvaktarstugan i Mukkajoki har hämtats från den tidigare skiljningshagen i Kokkotunturi, dit den flyttats från Lokka by; annars hade den hamnat under kraftverksdammen. De nedersta bjälklagen förnyades, och stugan, som växte upp ur leca-blocken på betongfundamentet, föreföll så ståtlig att en av byggarna liknade den vid en kyrka.

Någon kyrka har aldrig funnits i Sompio. På frågan hur det kunde komma sig, gav en gammal kvinna till svar, att inte behövs här någon kyrka, när här inte begås några synder.*

*Samuli  Paulaharju eller Lauri Hihnavaara, vem av dem kan jag inte verifiera.

SIDAN 105