Skatan hedrade mig, visserligen tungt mutad med kattmat, med sin närvaro när släpkärran uppenbarade sig på Erätie (Vildmarksvägen).

På den skulle jag lasta den hyrda fyrhjulingen och skotern och under mitt sabbatsår kajka runt mellan renvaktarstugorna i Kemi-Sompios betesmarker i Savukoski. Förhoppningsvis hittar jag en flockkamrat bland renskötare rejält äldre än mig, eftersom jag av erfarenhet vet, att det inte lönar sig att försöka hänga med de yngre männen, eller ens kvinnorna; då risken är att man själv bli hämtad hem.

Min lön som rendräng är överenskommen på förhand; på morgonen kaffe och renskav, på kvällen rensoppa.

Erätie glömmer jag inte, men de picalogiska texterna och bilderna förvandlas kanhända till rendrängens dagbok.

SIDAN 104